På 1960-talet fanns en 30 meter lång varuautomat i hörnet Ringvägen-Götgatan på Söder. Där kunde hungriga köpa färskvaror dygnet runt. Lusten att fräsa upp ett par fläskkotletter klockan 02.00, kan ibland vara ohejdbar. Eller varför inte några korvar av valfri sort? Kanske isterband? 60-tals människan hade verkligen ett stort sortiment att välja ifrån. Tänka sig, 30 meter färskvaror. Det är nästan så att man tror att det inte är sant. Men det har ju stått i tidningen (SvD), så det måste det vara. Själv har jag inget minne av att någonsin ha sett denna automat. Det är förstås en miss. Saken kan förklaras med att vi sällan var inne i Stockholm vid denna tidpunkt. Vi höll oss på vår kant vilket innebar de norra förorterna. Som lantis var man inte riktigt bekväm inne i Kungl. Hufvudstaden. Folk tittade snett på oss "bönder", kanske skrattade de illvilligt bakom våra ryggar. Stadsmänniskan var en helt annan sort. De hade betongen i blodet medan vi hade mull under naglarna. Vi kände oss underlägsna när vi stötte på dessa suveräna övermänniskor. Vi kunde inte föra oss, vi stolpade bara på som om vi var ute och gick i storstövlar på något vattensjukt gärde. Inte undra på att differensen var klart markerad. Nu är förstås inte skillnaden lika stor, om den ens existerar. Det har skett en utjämning. Fortfarande kan dock en viss spänning märkas när Roslagstull passeras. Det är som att temperaturen stiger och kroppsvätskorna rinner fortare. Dessa fenomen kommer att finns kvar i ytterligare 150 år, sedan försvinner de direkt (om det nu är någon tröst).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar