November går mot sitt slut. Ännu har inte vintern dykt upp fast det sägs att den är på väg. Detta gäller alltså mellansvenska förhållanden, uppe i norr är saken förstås en annan. Vid G:s stuga strax söder om Kiruna, kan man anta att snön ligger djup, åtminstone upp mot halvmetern enligt SMHI:s karta. Stugan går inte att vistas i vintertid, väggarna är för tunna och isoleringen för dålig. Där kan det ju också bli frågan om verkligt låga temperaturer. Stadigt minus 20 är ingen ovanlighet. Visserligen är luften en annan men det känns nog bra kallt ändå. På tal om något annat: varannan människa i Sverige löper risk att få i sig för höga halter av fosfor. Detta kan leda till cirkulationsbesvär och hjärtproblem. Inte bra. Jag ställer mig bredvid Y och räknar "Ett, två...". Eftersom jag börjar med mig själv innebär det att jag inte är i riskzonen (det är ju bara varannan som drabbas). Nåja, man får väl tänka lite på vad man äter fast det gör man ju hela tiden. Mycket mat ska det vara annars får det vara. I dag är det fosfor, i morgon något annat. Man blir ju tokig. Skogstokig blev också Tore i "Den döda byn" när han klättrade ner i den övergivna gruvan på jakt efter en skummis. Denne flydde undan och när Tore letat sig tillbaka till schaktet kunde han bara snopet konstatera att skummisen klättrat upp igen och dragit upp repstegen efter sig. Vete tusan hur det kommer att gå för Tore nere i gruvans mörker. Tore, du skulle ha tänkt efter före kan man ju säga men det säger vi väl inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar