Dagarna rasslar iväg. Sommaren har blivit höst och snart är det vinter. Återkommer till den arktiska kylan. Den infinner sig inte förrän i januari men då med besked. Sträng kyla och stora snömängder lär det bli enligt vädertjänsten. Minns påsken 1956 då det var så stora mängder snö att våra gäster inte kunde köra bilen upp till stugan vid Tibble. Istället fick de parkera nere vid gården och pulsa över gärdet. I alla fall tror jag att det var 1956, kan i och för sig ha varit året innan eller året efter. Snön hade fallit tungt i flera dagar. Gårdens folk fick spänna hästarna för snöplogen för att hålla vägen ren. Vad jag vet så fanns det ingen plogbil i maskinparken. Bläddrar lite i "Husmoderns köksalmanack 1954". På omslaget sitter mor och dotter och vispar någonting iförda exakt likadana grönvitrandiga förkläden. Men är de verkligen mor och dotter? Troligen inte. Kvinnan liknar mer en tidstypisk fotomodell från 1950-talet. Hon vispar glatt på något som inte syns i skålen. Flickan stirrar halvdystert ner i sin skål vars innehåll hon försöker fluffa upp med hjälp av en ballongvisp. Det är en lustig scen som luktar arrangerad lång väg. Inget konstigt med det. Det var och är så när fotografer, art directors och andra slår sina (kloka?) huvuden ihop. Själv ska jag nu slå mitt eget huvud ihop och gå till sängs. Det är en scen som
inte är arrangerad, den är helt naturlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar