Dagen ser ut att bli fin men vi kan inte räkna med något vinterunderhåll. Det hade vi inte räknat med heller, åtminstone inte idag. Igår föll Sverige ner i ett svart hål men vi lyckades ta oss upp och vinna matchen. Härligt att åter vara på väg mot Rio. Det var vi en gång förut, 1950. Då gick det bra, vi kom trea. Nacka Skoglund var med, kanske var det därför det gick så bra. På 60-talet gick det sämre för Nacka och 1974 var matchen över. Tråkigt. Det var ju Nacka man ville vara när man var grabb och delade upp för att spela tvåmål. Kurre Hamrin var också populär men han var inte med 1950, däremot i VM 1958. Jag och SN fick en gång reda på att Hamrin var hemma i Sverige på tillfälligt besök. Vi gick då till hans hus i Norskogen, ringde på och frågade om en autograf. Det var en kvinna som öppnade. Hon tog våra block och försvann in i huset. Strax var hon tillbaka med de begärda autograferna. "Tack", sa vi och bockade artigt för det gjorde grabbar i början på 1960-talet. Det var stort att få Kurre Hamrins autograf. Vi var mycket upprymda när vi gick hem. Tyvärr blev det inga fler namnteckningar i mitt autografblock och nu vet jag inte var det är. Det har blivit pulveriserat av tidens tand. Men Kurre Hamrins namn lever förstås vidare oavsett om det finns på papper eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar