23 september

Livet är en dröm. Just nu en snuvig sådan. Rasp i halsen och blött under näsan, typiska tecken på en förkylning. Mycket mer än så är det inte men dagen kommer naturligtvis att tillbringas inom hemmets fyra väggar. Jag behöver inte ens tänka på jobbet men frågan är vad de gör just nu. Klarar de sig utan mig? Troligtvis gör de det mycket bra. Nu slipper de ju någon som springer runt och ställer till allmän oreda. Äntligen får de arbeta på ett drivet pedagogiskt sätt inom de fastställda ramarna. Slut med hafsverk, improvisationer och låt-gå politik. Men det gäller bara till och med onsdag, på torsdag är jag troligen tillbaka och då återgår vi till den gamla ordningen. Under tiden passar jag på att läsa intressanta artiklar i gamla nummer av tidningen FiB. I nummer 5 1953 berättar till exempel Gunnar Nordahl om tiden i Norrköping. Den varade mellan 1944 och 1949, Gunnar spelade 95 matcher och gjorde 93 mål. Sedan bar det av till AC Milan men det är en annan historia. I nummer 33 1957 får vi följa med en u-båtsbesättning ner till 78 meters djup. Det låter inte så tilltalande varför jag snabbt återvänder till ytan. Att bege sig ner till havets botten verkar vansinnigt, vad har man där nere att göra? Då är det bättre att sitta här på marknivån och titta ut genom fönstret. Solen skiner visserligen men de kraftiga höstvindarna tar tag i träden och ruskar om dem. Snart faller löven men det är också en annan historia som får väntas med att berättas. Att den kommer att berättas är helt klart, det lövar jag.