Jag minns när vi besökte Nordians grav, det var för två år sedan. Vi parkerade bussen och påbörjade därefter en tröstlös vandring genom skogspartier och över ängsmarker. Efter en halvtimme nåddes målet, det var en härlig känsla. Mindre härligt var det att se att det från andra hållet gick att köra bil ända fram till gravhögen. Slutsats: undersök alla möjligheter innan du ger dig ut på en mödosam promenad. Kanske finns det bilväg dit du ska, det vore synd att missa den möjligheten. Den sparar nämligen mycket tid och kraft, resurser som kan läggas på annat istället. Jag tänkte plötsligt på hösten, den kommer nu. Eller om några veckor. Sommaren dröjer sig visserligen kvar men det är bara en tidsfråga. Besöket vid Nordians grav skedde på vårvintern. En del snö låg fortfarande kvar. Det blåste snålt, vi gick på rad genom markerna, det var fruktansvärt. Jag upplevde inget särskilt. Jag frös och ville hem. Ungefär halvvägs mötte vi Frisksportar-Kalle och Frisksportar-Lisa som på ett outhärdligt hurtigt sätt berättade att det just var halva vägen kvar. Så småningom kom vi verkligen fram, det var då som det blev härligt. Det hade blivit lika härligt om vi kommit med bil. Soffan stod vid Venngarns slott i tisdags. Där kommer den att stå tills den multnar ihop. Så blir det för oss alla men fram tills dess en kopp kaffe och ett wienerbröd. Nej, två. Passa på att ta ut svängarna ordentligt när tillfälle ges. När mållinjen passerats är det nämligen för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar