Harry Orvar Larsson, olycklig vagabond i Nils Poppes film "Pengar" från 1946. Sig själv ovetande är han miljonär efter ett överraskande arv. När han slutligen får reda på detta, har han bara några minuter på sig för att hinna i tid till advokatbyrån och göra anspråk på arvet. Det misslyckas förstås, han kommer 1 minut för sent och arvet övergår till nästa person på listan, den filosofiske luffaren Anton Bodin, en bekant till Harry Orvar Larsson. Bodin, som aldrig tidigare brytt sig om pengar, blir nu i rikenskapens stund girig och vägrar dela med sig av överflödet. I slutscenerna får Larsson ett extrajobb på Riksbanken som går ut på att bränna utgångna sedlar. Han skyfflar motvilligt in pengarna i brännugnen samtidigt som han lider alla helvetets kval. Sens moral: allting i livet går ut på pengar men det är svårt att få tag på dem. Vissa har dock lättare än andra att lyckas och det är de som har badat i kosing redan i barnbadbaljan. Olika falla ödets lotter, det är onekligen sant. Men får man bara vara frisk är ju allting bra, eller hur? I Enebyberg, på gänsen till Danderyd, finns ett hus som fortfarande kallas Poppes hus eftersom Nils P bodde där i slutet av 1940-talet. Det kommer nog att heta så även när denne geniale skådespelare fallit i glömska hos allmänheten. Om det nu någonsin blir så. Förhoppningsvis inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar