Utrikesministrarna John Kerry och Sergej Lavrov är överens om vad som ska göras med Syriens kemiska vapen. Det har de skakat hand på. Därmed är krisen avvärjd för tillfället och vi kan andas ut, det blir inget anfall. Den riktiga hösten började idag. Det regnade och var ruggigt på morgonen och kvällen, däremellan var det uppehåll. Löven har börjat rasa. Kom plötsligt att tänka på att man inte längre passerar Sagån när man kör till Västerås. Tidigare gjorde man det så bokstavligt; först skylten, därefter ån. Den låg som i en svacka. Nu har vägen fått en annan sträckning, ingen å syns till. Konstigt, någonstans måste den ju finnas. Sagån är sju mil lång och utgör under långa sträckor gränsen mellan Uppland och Västmanland. I dess vatten leker aspen, Upplands landskapsfisk. På Wikipedia finns en bild på hur denna fisk ser ut. Den är inte alls som jag tänkt mig, framför allt är den mycket större. Dess vikt kan nå upp till 12 kilo. I Sverige är aspen utrotningshotad och måste skyddas, "Upp till kamp" är anbefallt. Om jag bara kunde begripa vart Sagån med all sin asp tagit vägen. Dess försvinnande är ett lika stort mysterium som de himlahärar som ibland syns över Tillinge, nära Enköping. Jan Fridegård har skrivit om dem. När han bodde här i Vallentuna, skrev han "Torntuppen". Den skiner fortfarande på vårt kyrktorn, till alla förbipasserandes glädje. Och nu slutar jag detta inlägg till alla bloggläsares glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar