26 september

Första natten med minusgrader, det är rysskylan som väller in. Vi kan inte värja oss mot den. Luftvärmepumpen är nu på, det är inget att tveka om. I "Dead Water" visade sig mördaren vara en överraskning, en outsider, en som man inte räknat med. Det var bara Jimmy Perez som i slutskedet gjorde det och den beräkningen visade sig vara korrekt. Motivet var hämnd förstås som det ofta är. Brottet hade alltså ingenting med oljeindustrin att göra som man först trodde. Så gör en skicklig författare; lägger ut dimridåer vilket inte är så svårt på Shetlandsöarna där den tunga dimman ofta ligger tät över landskapet. Även ute på havet, då kallas den Sea Haar. Mördaren i boken var helt klart skyldig men frågan är om Fritjof Enbom verkligen var det. Natten till juldagen 1951 avslöjade denne för en bekant att han var chef för Grupp Norr, en spionliga vars huvudsyfte var att förmedla militära hemligheter till Sovjetunionen. Det mesta av det som fanns i bunkrar, försvarslinjer och fort, kände ryssarna nu till. Inför en eventuell angripare stod Sveriges försvar med byxorna nere, allt tack vare den obetydlige SJ-tjänstemannen och journalisten Fritjof Enbom. Året därpå dömdes Enbom och hans "medspioner", till långa fängelsestraff. Samhället slog till hårt och utan att tveka. Några tvekade dock och idag är nog de flesta överens om att Enbom var en mytoman som levde i en helt egen fantasivärld. Ingen spionliga existerade, radiosändaren som Enbom sade sig ha använt var obrukbar och i spanska inbördeskriget hade han definitivt aldrig deltagit, trots att det var där som de första kontakterna med öst skulle ha tagits. Genom sina lögner drog han inte bara sig själv i fördärvet utan också de fem medåtalade. Livet igenom fick de dras med spionstämpeln, den gick aldrig att tvätta bort. Slutligen -  radion på bilden har garanterat aldrig använts till annat än att lyssna på vanliga radioprogram med.