2 september

2 september, äventyret fortsätter. Lars Norén har skrivit en ny dagbok som just kommit ut. Jag har inte läst färdigt den gamla ännu. I den tyckte jag mest om påståendet att det bara finns en enda utbildad sushikock i hela Sverige och att han är verksam i Brunflo, Jämtland. Så långt norrut har jag aldrig varit eller har jag det? 1965 firade vi semester på en plats som heter Gåxsjö. Kanske ligger den något längre norrut än Brunflo. Sommaren 1965 var fruktansvärt kall, åtminstone på denna breddgrad. Att bada var inte att tänka på när kylslaget regn föll hela dagarna. Stugan var dock trivsam och rejäl, vi behövde inte frysa så länge vi höll oss inomhus. Eldmöjlighet fanns. Det blev en hel del brasor under veckan i Gåxsjö. Längre norrut har jag inte varit. Det är förstås en brist, den måste åtgärdas. En gammal dröm är att färdas norrut med Inlandsbanan. Från början gick den från Kristinehamn och upp till Gällivare. Nu får man ta ett gigantiskt kliv från Nykroppa i Värmland till Mora i Dalarna och fortsätta därifrån. Om man vill åka originalsträckan förstås. Dagens tåg går via Hällefors, Ställdalen, Grängesberg, Ludvika, Borlänge och fram till Mora. Sedan direkt mot Gällivare. Hela resan tar två dagar med övernattning i Östersund. Egentligen är det bara att slå till. Rättelse i sista stund: När jag nu tittar på kartan ser jag ju tydligt att Gåxsjö ligger betydligt längre norrut än Brunflo. Men i Gåxsjö finns ingen utbildad sushikock, troligen ingen outbildad heller.