1 september

1 september, nu är det på riktigt. Dagens namn är Samuel och Sam, hipp hipp hurra för dessa två. De ska få varsina förgätmigej som ju tillika är Dalslands landskapsblomma. Lustigt nog heter denna blomma forget-me-not på engelska. I Dalsland, ett av Sveriges minsta landskap, finns många magiska platser. Steneby med sina jättegrytor är en. Där stod vi en gång och tittade ner i ihåligheterna. Så mycket såg man inte eftersom de var fyllda av vatten, dock såg man tydligt att det var frågan om jättegrytor. En annan plats av stor betydelse är sjön Ånimmen vars skönhet inspirerade Otto Hesselbom till den berömda tavlan Vårt land, vårt fosterland. Dessutom tycker jag att bangården i Bengtsfors är mycket vacker. När jag stod där och fotograferade kom en man och gick förbi. Han bar en Statoilkasse i handen och började gå längs rälsen i riktning mot Årjäng. Vilket var hans ärende? Troligen var det inte märkvärdigare än att han varit och handlat på macken och nu var på väg hem till sitt ensligt belägna hus en bit in i skogen. Egentligen skulle jag idag skriva om en helt annan plats, nämligen Svenska Sjömanskyrkan i Skagen. Dit kom vi en eftermiddag i juli 2011, språkade lite med de som arbetade där samt drack kaffe. Först därefter åkte vi bort till den utstickande landtunga mot vilken Skagerack och Kattegatt slår sina kloka huvuden ihop. Då kände vi att det också var på riktigt, precis som idag. Fast på ett annat sätt förstås.