Nio grader kallt, kylan har blivit en vana. Läser "Luftbron" av Hammond Innes, en engelsk äventyrsförfattare av den sort som inte längre finns. Inte han heller faktiskt, han dog 1998. Boken handlar om den "bro" av flygplan som försedde Väst-Berlin med förnödenheter 1948 - 1949, när Sovjetunionen skar av alla övriga tillfartsvägar till staden. Varför läser jag den? Jag borde ju läsa tunga saker istället - Dostojevski, Kafka, Joyce, tidningen MAD. Exemplen är många. Luftbron var annars en fascinerande historisk händelse. Under den mest hektiska perioden landade och startade flygplan en gång i minuten på Tempelhof, Gatow och Tegel. Till slut gav ryssarna upp och blockaden hävdes. På tal om något annat; visst måste väl vinterkräksjukan nu vara på tillbakagång? Kanske har den rent av helt försvunnit? Det står inget om den i tidningarna längre. Möjligen om enstaka fall men inte att 140 personer från en och samma arbetsplats, har fått gemensamma uppkastningar efter att ha ätit lunch i kantinen. Det kunde man läsa tidigare, i januari och februari. Även att sjukhusavdelningar fått stänga på grund av kräkepidemi. Men man ska naturligtvis inte ropa HEJ! än på ett tag. Det vore ett alltför högt risktagande och några risker vill man inte ta vid fyllda 64.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar