Tänker återigen på Nunnebanan, den lilla järnvägen som gick mellan Bråviken och Virå Bruk och hade 600 mm:s spårvidd. Jag kan helt enkelt inte sluta tänka på den. Det är den enda järnväg som blivit uppkallad efter en fjäril, Lymantria monacha L, eller Nunnefjärilen på vanlig svenska. Denna dödsmaskin angrep träden i Kålmårdenskogarna och det gällde att fälla stammarna och frakta bort dem så fort som möjligt innan skadorna blev för stora. För två år sedan besökte jag Virå men hittade ingenting som erinrade om denna järnväg. Däremot finns ett brofundament i Stavsjö, det ligger precis vid "gamla vägen". En gång åt vi på värdshuset i Stavsjö, det var innan det övertogs av främmande makt. Nu ser det helt övergivet ut. God mat finns emellertid på Stavsjö Krog bit högre upp. Där såg vi Thomas di Leva sitta förra året med en tallrik framför sig, på denna låg bland annat pommes frites. Jag vet inte om det finns så mycket mer att tillägga i denna fråga förutom att järnvägen lades ner 1939. Det är bara att konstatera att det tåget hann man aldrig åka med. Men minnena hos de som gjorde det finns förstås kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar