Upp genom Uppland. Någonstans i bakhuvudet sjungs det vackert:
Ack Uppland du sköna, du glädjerika bygd... Ja, något skönare än vårt landskap finns knappast. Från tvivlaren kommer då frågan: var är det så vackert? Överallt förstås; på slätterna, i skogsbackarna, längs de små ringlande grusvägarna, vid jättetallen i Flymyra (speciellt där) och bredvid pappersmassefabriken i Skutskär. Under dagens resa kunde konstateras väldiga vattensamlingar ute på åkrar och gärden. Ibland förväxlades dessa med riktiga sjöar, man visste inte vad som var vad. Anledningen till vattnet är förstås den snabba snösmältningen i kombination med att tjälen ännu inte gått ur jorden. Vid Ullfors rusade vattnet fram i Tämnarån på ett våldsamt sätt. En bit bort låg Strutsens Kafé där det gick att köpa djupfrysta köttdetaljer från strutsar. Vid ett av borden satt ett äldre par och åt plankstek. Mannen sa stridslystet att han gått ner i vikt, kvinnan muttrade att hon också gjort det. De sa så därför att de hade Uppland inom sig, de var ett med landskapet. Jag skulle också vilja bli det men ännu fattas en bit. I morgon väntar Laxön och Hållnäshalvön. Kanske blir jag en riktig upplänning där, vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar