Vi körde in i ett snöoväder strax efter Södertälje, det passerade dock fort iväg. Vart? Kanske norrut? Men vi for ju mot söder och besvärades inte mer. Kaffe och muffins på Rasta i Nyköping. De har ett bra sortiment där, som trött bilförare får man omedelbart livsandarna åter. Snabbt stopp i Norrköping, fick blåsa. "Helt okej", sa polismannen och vinkade oss vidare. Inget vatten i Göta Kanal. Vart har det tagit vägen? Mycket mer snö på gärdena här än hemma. Man skulle kunna åka skidor. Läste att Stan Laurel sa ungefär så strax innan han dog. Hans sköterska frågade om han tyckte om att åka skidor, han svarade: Nej, men det vore roligare att göra det än att ligga här. Några minuter senare var han död. Året var 1965, samma år som jag började gymnasiet. Körde in Opeln i biltvätten på Statoil i Valdemarsvik, 160 kronor för en guldtvätt. Bilen blev som ny, den blänkte i solskenet. Fick gå in och köpa nya solglasögon på grund av strålningen. På vägen hem, ungefär vid Sillekrog, kom snön, rättare sagt haglet. Man börjar ju fundera, vad är det frågan om? På E4:an upp mot Kolmården hängde en banderoll på en bergsknalle: TACK SONJA I GÖINGEFLICKORNA FÖR ALL UNDERBAR MUSIK. Jag visste inte att hon gått bort, Y visste inte heller. Vi pratade om det en stund, sen satt vi tysta resten av resan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar