Evakueringen av ön Laerg lyckades till slut men på bekostnad av många människoliv. Vems var felet? Myndigheterna ville gärna ha en syndabock och major Braddock låg närmast till hands. Den
falske major Braddock ska kanske sägas, egentligen heter han ju Iain Ross. Jag har ännu inte läst klar "Atlanten rasar" av Hammond Innes. Ett antal sidor är kvar, jag antar att det är på dem som själva förklaringen finns tillsammans med den obligatoriska uppgörelsen. Idag var jag i Norrtälje och drack kaffe på Café Hörnan. Det grundades 1912 och har bord med rödvita dukar. Till kaffet tog jag en katalan, en mazarinliknande godbit med röd glasyr. Först trodde jag att en sådan hette kanapé men det är ju något helt annat som kassörskan mycket riktigt påpekade. Jag valde mellan Café Hörnan och Tösse men på det senare har jag ju varit flera gånger, ibland vill man prova något nytt. Det rådde en lugn och behaglig stämning inne på caféet med gott om plats. Jag satt vid ett runt bord och läste tidningen. Vid bordet bredvid satt två killar och småpratade, efter en stund kom en tredje och slöt sig till sällskapet. Man kan fantisera om att man bor någonstans ute på landet och med jämna mellanrum, kanske när pensionen kommit in på kontot, tar bussen in till Norrtälje och efter uträttade ärenden slår sig ner på Café Hörnan i väntan på bussen hem. Det kan man ju fantisera om, självklart kommer fantasin aldrig att förverkligas. Hur skulle det se ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar