Påsken är över, nu väntar vardagen. Och varför inte? Fiskpinnar istället för lax, falukorv istället för lammstek. Jag har läst stora delar av Per Wästbergs bok om Gustaf Adolf Lysholm: "Diktare, drömmare, servitör". I en passage beger sig Lysholm med tåg till Upplands-Väsby. Efter ett kaffestopp på ett konditori vid stationen, promenerar han tre kilometer till Edssjön där han fyller en flaska med vatten som han sedan ämnar bevattna sin älskade moders grav med. Hon föddes i Upplands-Väsby men begravdes på Skogskyrkogården. Lysholm var verkligen en utanförmänniska. Inte för att han älskade sin mor utan för att han så konsekvent höll sig till sig själv. Han reste inte (förutom en treårsperiod på Svenska Amerikalinjen 1934 -37), bildade aldrig familj, hade få vänner, umgicks inte med författarkollegor (förutom PW); han var sin egen slutna värld i vilken han trivdes bäst. Jag funderar själv på att i Lysholms fotspår göra en utflykt till Edssjön en sommarkväll, blicka ut över det rofyllda vattnet, känna dofterna från hundratals blommor och på håll beskåda den vita kyrkan med sitt gyllene kors på taket. Det vore någonting att skriva om i dessa daganteckningar. Man får se hur det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar