Onsdag morgon, ser ut att bli en fin dag. Nätternas kyla är nu ett minne blott. Igår strilade regnet ner hela dagen. Snöbergen har sjunkit ihop till små obetydliga rester och i trädtopparna sjunger koltrasten ivrigt. Jag fortsätter läsa "Atlanten rasar" av Hammond Innes. Bokens berättare vet nu att major Braddock inte är den han utger sig för att vara. Istället är han berättarens egen bror, Iain Ross, som troddes ha omkommit när trupptransportfartyget Duart Castle gick under 1944. Allt är upplagt för en spännande fortsättning. Jag fann många intressanta fotomotiv under gårdagens promenad från Polygonvägen till Willys. Lappen ovan är ett av dem, dessutom en navkapsel, en elkabel, en glassbil och en skylt som gjorde reklam för räkor (29 kronor hg). Naturligtvis kommer de bilderna att presenteras så småningom på denna blogg. Arbetskamraterna skakade uppgivet sina huvuden och det kan de ju göra, de förstår ändå inte det kulturella värdet av ett sådant handlingssätt. Lee Friedlander skulle ha gjort det, Minor White också. Det är Lee, Minor och jag som håller ihop mot resten av världen. Vi behöver inte förstås, vi har ju varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar