Grabbar på 1950-talet kunde till exempel heta Ronny, Conny, Berra och Lelle. Ofta var de med i filmer om kriminell ungdom där Sven-Eric Gamble spelade huvudrollen. Han var ledaren och de var underhuggare. Antagligen berodde det på att han av naturen utrustats med ett gangsterliknande utseende. Nu vet vi förstås att brottslingar i allmänhet sällan ser ut på något speciellt sätt, då vore de ju ganska lätta att få fast. Men Gamble hade ändå det rätta ansiktet för att spela "grabb på glid". Hans uppsyn var småfräck och hans skratt klingade diaboliskt när han vandrade fram i den neonupplysta Stockholmsnatten. Flickan vid hans sida var från landsorten, hon hade en oskuldsfull förtröstan i honom men det skulle hon inte ha haft. Efter dem tågade Ronny, Conny, Lelle och Berra, skrattande och gnäggande. Stora saker var på gång, ett kassaskåp inne på Förenade Järn till exempel. Det var sprängfyllt med kosing som bara väntade på att få rassla ner i gängets fickor. Nej, snarare i Gambles karaktärers fickor, Ronny & Connygänget fick hålla tillgodo med allmosor. Och flickan? Antingen reste hon hem till landet igen eller också gick hon under. Många gjorde det på 1950-talet, nu händer det aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar