Helt orationellt; Tibbleskolan klockan 20.30 igår kväll. Tar en bild som jag sedan manipulerar så att den ska ut som en bild tagen med en leksakskamera. Obegripligt. Varför gör man så? Är det seriöst? Jag vet inte. Jag har ingen förklaring. Jag bara stannade till utanför Tibbleskolan i Täby utan någon egentlig anledning, bilen styrde sig själv och bromsade även in på egen hand, det var en kraft från ovan som genomförde dessa handlingar. Jag satt maktlös. Sittande bakom ratten lösgjorde jag mig från mig själv, gick ut, tog bilden och satte mig sedan igen i bilen. Han som var mitt första jag hade försvunnit, jag såg inte vart. Nu satt jag ensam i bilen och tänkte på hur bilden skulle manipuleras. Vignetteras. Lomoseras. Allt som slutade på -as var bra. Och så blev den så här. Blev den bra? Knappast. Däremot obegriplig, kanske även förolämpande. Min gymnasieskola med sorgkanter. Vad skulle rektorn säga? Han hette Börje Oliw, jag kan inte minnas att jag någonsin pratade med honom. Men maten var bra, särskilt korv och grönsaksgrytan och sjömansbiffen. Den 18 maj 1968 sprang vi ut med våra vita mössor på svaj. En period i livet var över, nu återstod de andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar