För att återkomma till Arne och Hogge i gårdagens anteckning så berättade Arne vid ett tillfälle att han besökt Bogesunds slott en kulen höstkväll. Det var vid den tiden när slottet var kraftig nerslitet på grund av många års obefintligt underhåll. Arne gick runt slottet och tittade in i kapellet, därinne stod två likkistor i väntan på begravning. Stel av skräck sprang han därifrån, om man nu kan göra det när man är stel av skräck. Hogge låg på sängen när Arne berättade sin historia, jag satt på en stol. Arne visste inte vilka som skulle begravas och vem som var utsedd att sköta förrättningen. Hogge log i mjugg, han trodde inte på spökerier. "Vad hade du där att göra?", sa han kallt. Arne kunde inte riktigt förklara varför han befunnit sig vid Bogesunds slott denna mörka kväll. Diffust hänvisade han till att han hälsat på en kompis och varit på väg hem. Hogge frågade var kompisen bodde, Arne svarade "en bit bort". "Gick du eller cyklade?", undrade Hogge. Arne hade åkt buss dit men därifrån sprang han som en galning ända ner till Vaxholm. "Det var som fan", sa Hogge. Som vanligt kunde han inte sova. Han bad mig gå ut i köket och ordna lite kaffe. Arne tittade ut genom fönstret. Det hade snöat lite under natten men SMHI spådde att den snart skulle regna bort. Någon vit jul var ännu inte i sikte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar