Havet glittrar, det är skrämmande och hemlighetsfullt. Innebörden i Geijers klassiska ord från 1838, "ensam i bräcklig farkost", står helt klar. Vad finns under flytetyget? Hundratals meter av ingenting? Detta faktum framkallar rysningar i den redan skräckstela kroppen. Jag känner mig mer säker på slät mark, på en slätt till exempel. I Erik Asklunds bok "Ynglingaresan", har han och kumpanen Josef Kjellgren, nu kommit fram till Amsterdam. Målsättningen är att fotvandra till Paris, drömmarnas stad för en blivande författare. Fotvandra? Mellan Stockholm och Norrköping liftar de med en bil och vidare till Mjölby med en annan bil. Därifrån tar de tåget till Malmö, visserligen bara tredje klass men det är ju inte riktigt samma sak som att gå till fots. Genom Danmark blir det en del förflyttning fotledes men även liftning. Från Hamburg till Amsterdam väljer våra resenärer rälsburen transport. Hur fortsättningen kommer att bli vågar man inte ens tänka på. Men det är ändå en trevlig bok att läsa. Jag ska fortsätta med den nu när sjöresan är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar