Läser just nu "Fredstid" av Lars Åke Augustsson. Den utspelas 1945 - 1955 i Bengtsfors och skildrar helt vanliga människor som arbetar på en sulfitfabrik. På en sådan fabrik tillverkas vanligtvis pappersmassa vilket man också gör på en sulfatfabrik, det är bara processerna som skiljer sig åt. Och lukten. Sulfaten luktar ruttna ägg, sulfiten nästan ingenting. Bengtsfors sulfitfabrik inriktade sig dock på konstsilke och sedan sulfitsprit. Fabriken lades ner 1964. Jag var i Bengtsfors 2008. Vi åkte rälsbussen från Bengtsfors Ö till Mellerud och tillbaka igen. Det var som en resa i tiden. Bokens huvudperson Yngve gör samma resa den 11 september 1945 när han ska till Göteborg för att söka jobb. Men han kommer tillbaka lockad av sulfitfabriken och flickan Aina, de bildar så småningom familj. Bengtsfors Ö var en av de större stationerna på linjen Mellerud - Arvika, den som också kallas DVVJ, Dal Västra Värmlands Järnväg. Nu går det att åka tidigare nämnda rälsbuss från Mellerud och sedan fortsätta med cykeldressin till Årjäng. Därifrån är DVVJ oåterkallerligen avklippt. En gång i tiden ståtade Bengtsfors med två järnvägsstationer. Den andra tillhörde Lelångenbanan som var smalspårig och gick till Uddevalla. Den har jag aldrig åkt med men en gång i Bäckefors dök en rälsbuss plötsligt upp ur dimman på sin färd ner mot havet. Detta var mycket spännande att få uppleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar