Jag skulle ha sett programmet om Duane Michals igår kväll och satte mig i fåtöljen men somnade direkt, det var tvärdött helt enkelt. Vaknade 21.00, då visades något annat. Synd att det blev så. Michals är ju en intressant fotograf med sina sekvenser och sina bilder med handskriven text på. Såg en utställning av honom för många år sedan på Fotografiska Muséet. Då blev man inspirerad att fotografera likadant fast det gick ju inte förstås. Detta är anteckning 201 i denna bloggserie. Konstigt att det blivit så många men många bäckar små som man säger. Nu återstår 164 om jag kan räkna rätt. Bilden är för övrigt tagen i Västervik som ju är en liten pärla på Östersjökusten. Vi vandrade gata upp och gata ner och jag fick ont i ryggen men till slut fick man gå hem och lägga sig i fängelsecellen som var omgjord till hotellrum. Synd att vi missade den lilla stationen Jenny strax utanför Västervik. Där finns både helspår och smalspår. Förra gången vi var där passerade rälsbussen till Hultsfred förbi. Den var lastad med passagerare som såg glada ut. Om jag suttit i den hade jag också sett glad ut. Dessutom hade jag kunnat vinka till mig själv som naturligtvis hade vinkat tillbaka. Så där hade vi antagligen hållit på för vi är ju inte riktigt kloka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar