Man kan inte klaga över dålig sommarvärme, tvärtom tycker nog vissa att den är lite för mycket. Med desperation efterfrågas svalka. Lugn, den kommer. Tids nog får vi åter dra ner vintermössan över öronen och känna de ribbstickade värma benen, det har också sin charm. Längtar ibland till september och oktober för den friska luften och de vackra färgernas skull. Jag kan längta till potatisplockningen. Att fylla jordkällarens bingar med nyupptagen Magnum Bonum, kändes alltid som en högtid. Vid Tibble hade vi två stora land, ett övre och ett nedre. Cirka hundra kilo brukade resultatet bli och det räckte till året därpå. Alla i familjen var med och hjälpte till vid plockningen. Morbröderna med fruar kom ut från Stockholm. G körde i sin svarta PV och naturligtvis hade han också Rolleiflexkameran med sig. Vid arbetets slut väntade middagen som mormor gjort i ordning, oftast stek med sås och potatis. Ingen efterrätt men däremot kaffe och hembakt. Sista året detta pågick var 1960. Sedan flyttade vi till Ensta och där hade vi inget potatisland. Vi fick köpa "plugg" som alla andra men så god som den egenodlade var aldrig den köpta. Det var någonting som fattades i smaken, vi sörjde mycket över det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar