Jag minns Arne, han jobbade på F2 tills det lades ner 1974, därefter anställdes han på Byggnadsstyrelsen men hade samma arbetsplats som tidigare, alltså fd. F2 i Hägernäs. Han klippte gräs om somrarna, plogade snö på vintrarna och allt möjligt annat däremellan. Han var ett slags allt-i-allo som man säger. Ibland hälsade han på hemma hos Hogge som varit byggjobbare ända tills han fick en stroke, det hände i mitten av 1960-talet. Stroken påverkade Hogge så att vänster sida var kraftlös. Han släpade benet och armen hängde ner. Mest låg dock Hogge på sin säng och försökte sova. Han påstod att han inte gjort det på tio år, han hade varit klarvaken hela tiden. Då måste man förstås vara trött. Arne sa dock viskande att Hogge visst brukade sova, det där med sömnlösheten var bara snack. Klart att grabben stundtals nickade till, onaturligt vore det väl annars. Då kunde Hogge ilskna till och säga att Arne inte visste ett skit. Hade han inget annat att prata om kunde han lika gärna gå. Arne och Hogge var gamla kompisar, det hörde till att de slängde käft. Nu är båda borta sedan länge. Man får väl anta att Hogge nu äntligen får njuta av sin efterlängtade sömn och att Arne hela tiden kan lyssna till sina Anita Lindblomfavoriter på den där stora radiogrammofonen uppe i himlen. Jag minns som sagt Arne. Jag minns Hogge också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar