Dagen kommer att bli varm men med stackmoln. Tänkte mycket på Arboga där osten tagit slut. Ingen ny förrän den 31 juli, det är ju snart i och för sig. Jag hade föreställt mig staden som helt annorlunda, nu var den inte det. Idag har stackmolnen hopats. Det har också blåst. Det har gått sjögång ända upp på land. Man är glad över att slippa vara ute i en liten båt. Även en stor båt vill man slippa vara ute i. Man vill slippa allting som har med våghalsighet att göra. Man vill vara en liten fegis för det är ju det mest naturliga. Fritjof Nansen var en norsk våghals, 1888 åkte han skidor tvärs över Grönland. Det var våghalsigt gjort, kanske också dumdristigt. 1930 dog han när hans hjärta plötsligt stannade. Som barn läste jag om Nansen i del 8 av "Min skattkammare", den som har undertiteln "Uppfinnare och upptäcktsfärder". Jag ville också bli något extraordinärt, en hjälte som uppfann läkemedel för att bota hemska sjukdomar eller göra resor till jordglobens vita fläckar. Jag kom bara till Arboga och där var osten slut, det kan man kalla för en västgötaklimax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar