Tuppen har galt sitt kuckeliku fast klockan ännu inte är sju, termometern visar redan 20 grader. Det talas om ett gigantiskt åskväder som är på väg genom Sverige. Västkusten och vissa andra delar är drabbade, här har det dock inte synts till. I barndomen var åskvädren alltid oerhörda; himlen var svart, blixtarna ljungade och på marken studsade eldklot. Efteråt kom ett regn som sköljde bort kvalmet, därefter sken solen igen. Jag satt uppe på vinden och läste Illustrerade Klassiker medan ovädret pågick. Min favorit var "Prärievagnen" av Emerson Hough, en författare som väl inte är i ropet just nu men som var det i början av förra seklet. Annars läste jag tjocka böcker som till exempel "Den hemlighetsfulla ön" av Jules Verne. Den var ju oerhört spännande med sin beskrivning av hur de på sätt och vis ofrivilliga nybyggarna på Lincolnön, lyckades bygga upp en fantastisk tillvaro som sedan slogs i spillror av ett vulkanutbrott. Nybyggarna hette Cyrus Smith, hans tjänare Nab, journalisten Gideon Spillet, den saltstänkte sjömannen Bonadventure Pencroff, dennes fosterson Herbert Brown samt hunden Top. Tillkommer gör Tom Ayrton, skeppsbruten på ön Tabor men räddad av nybyggarna. Jag önskade att jag själv varit med på ön; vilken tillvaro, vilken spänning, vilket äventyr. Men det var jag ju inte. Jag satt på vinden och läste böcker medan äventyren pågick där ute. De var förresten inte så många de heller. När åskvädret slutat gick jag ner och fick kaffe och bullar. Det luktade bränt utanför. Det var som om Fan själv varit på besök. Kanske hade han varit det också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar