Fönstren gapar tomma i det övergivna bostadsområdet Övre Norrbacka. Ingen bor längre här, vegetationen har tagit tillbaka delar av det som den en gång förlorat. Jag går omkring bland husen, en spöklik känsla infinner sig. Byggnaderna knarrar. Träden viskar. Man tycker sig höra steg fast inga finns där. Det är en solig dag som varken är varm eller kall. Framför husens öppningar sitter träskivor. En port är uppbruten men vem vill gå in? Inte jag. Här har bott människor. När industrierna lades ner, flyttade de boende ut. Vinden viner, fjolårslöven prasslar. Jag förflyttar mig runt hela området, tvingar mig till det. Så småningom sitter jag åter i bilen och kör snabbt därifrån. Tänker då på att importen av gökur i byggsats från Tyskland helt verkar ha upphört. Ingenstans står de att finna. Är inte det lite konstigt? Det borde finnas en marknad för gökur i byggsats. Man bygger sin egen kokoklocka och hänger upp den på väggen. Det var en stor sak förr i tiden men tydligen inte nu. Ur led är tiden. Kan man säga så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar