Det har sagts tidigare men sommaren håller på att glida in i ett trevligare tillstånd; den tidiga hösten där kvalmigheten ersatts av hög, klar luft. När jag skrev ordet "kvalmigheten", ville datorn byta ut det mot "kvinnligheten", vet inte varför. Det är mycket man inte vet. Militära hemligheter till exempel. Vi kan inte få veta dem eftersom vi är civila. På Hotell Viken bor fyra officerare. De är tysta, slutna, undanglidande. Vi har inte ens sett dem, bara hört deras röster. På morgnarna åker de iväg i varsin bil som alla är försedda med militära registreringsskyltar. De åker till hemliga platser i skogen där övningar pågår. Vi kan inte ens ana vad dessa övningar går ut på. På kvällarna kommer officerarna tillbaka, äter middag och pratar tyst sinsemellan. De är ett slutet sällskap, ett band-av-bröder dit ingen utomstående har tillträde. Igår flög ett JAS-plan över Valdemarsvik. Det stack ut över havet, någon timme senare var det tillbaka. Det brakade till och BANG BANG BANG. Helt klart är att någonting håller på att hända. Kanske har det redan hänt? Det vet inte vi för vi tillhör inte de invigdas skara. Vi kommer alltid att stå utanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar