Livet är fullt av överraskningar, som den här: på vägen ner till Alexandras restaurang i Arninge hittas en del av Heidenstans samlade skrifter. Den ligger på marken, trött och sönderläst, bredvid en parkerad bil. Någon har uppenbarligen slängt den där till att bli ett mål för väder och vind. Jag vet inte mycket om Heidenstam. Först var han vän med Strindberg, sedan blev de osams. Så är det alltid med stora män och kvinnor, de blir osams. De kan också bli fiender för livet, det är lite grövre än att bara bli osams. I somras passerade vi Övralid vid norra Vättern. Vi såg skylten men åkte aldrig in. Istället körde vi till Zinkgruvan, sedan Askersund och Laxå. Jag lät Heidenstams bok ligga kvar på marken. Det måste finnas någon mening med att den låg där. Jag gör upprepade försök att bryta mig in i "1974" av David Peace. På grund av min okoncentrerade läsning har boken blivit så osammanhängande att jag troligen måste läsa om den. Men det tar också emot. David Peace bor i Tokyo. Han har skrivit flera böcker som utspelas i Japan. Jag vill läsa en som utspelas i Zinkgruvans samhälle. Varför tar ingen tag i saken? Det är faktiskt lite konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar