Idag har jag inte tänkt särskilt mycket på Postflickorna, bara lite grand vid lunchtid då jag inte kunde låta bli att spela Youtubeklippet med "Gärdebylåten". Det var ingen som var särskilt intresserad av att lyssna så jag stängde snabbt av. Min arbetskamrat E fick frågan om hon tänkt någonting på Postflickorna den senaste tiden men det hade hon inte, ingen annan heller. Det verkar som om dessa Postsparbankens skönsjungande najader är helt bortsuddade ur folks medvetande. Inte så konstigt kanske, det var ju så länge sedan de var aktuella. Trettiotalisterna inom litteraturen känns också bortglömda. Jag läste delar av Erik Asklunds "Livsdyrkarna" där den lyckliga tiden bland syrentorpen i Sörmland beskrivs. Författarnamnen är lätt förvanskade. Askund själv kallar sig Elon Park, Josef Kjellgren får namnet Bertil Mörk, Gunnar Ekelöf blir Bengt Dandy och Jan Fridegård har döpts till Johan Dragon. Jag gillar skildringen av resan med båt från Stockholm ner till Mörkö som företas en försommardag i Bertil Mörks bror Ossians ombyggda kutter. Hela sommaren lever man paradisiskt nära naturen, man fiskar, jobbar, älskar och så vidare. För Bertil Mörks del får dock idyllen en bokstavligen mörk slagsida framåt hösten eftersom han blir sjuk i TBC och hamnar på sanatorium. Det är en intressant trilogi som Erik Asklund skrivit. Övriga delar heter "Bröderna i Klara" samt "Drakens gränd". Nu är alla trettiotalets arbetardiktare borta sedan länge. Josef Kjellgren dog redan 1948 i sviterna av sin tuberkulos. Möjligen var Artur Lundkvist den siste att försvinna, han avled 1991. Säkert är också de flesta av syrentorpen idag förvandlade till luxuösa sommarbostäder för välbeställda "klippare" men de vittnar ändå om en intressant period i svensk litteraturhistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar