"Den svenske cyklistens sång", diktsamling från 1968 skriven av Gunnar Harding. Den har stått länge i min hylla, jag har inte vetat hur jag skulle hantera den. Nu ser jag ju att den handlar om tre av poesins giganter - Shelley, Apollinaire och Ginsberg. Omslaget är rödbrunt och pryds av en teckning som Harding själv gjort. Fler illustrationer av upphovsmannen finns inne i boken. Vädermässigt har dagen varit omväxlande med ett häftigt störtregn runt 15.30. som en slags kulmen. Åska fanns också med i bilden. Ovanför husen på Polygonvägen hängde ett nattsvart moln. Det var när det öppnade sig som regnet föll. Men strax blåste det bort för efter regn kommer alltid solsken, vilket ju är skönt att veta. Värre vore om regn skulle följas av mer regn men det har i och för sig också hänt. Det kunde regna fruktansvärt i Grangärde finnmark på Dan Anderssons tid. Då stod himlen vidöppen dagar i sträck och den stackars poeten fick efter långa skogsmarscher genomblöt ta sig hem till stugan bäst han kunde. Där väntade förstås stockeldsbrasan som värmde både kropp och själ. Kanske fanns där också lite brännvin till tröst. Hur vädret ska bli i morgon vet jag inte. Jag tar det som det kommer eftersom jag vet att poesin trots allt är på väg. Just nu vilar den upp sig på en nerlagd rastplats utanför Arboga men till natten börjar den röra på sig igen och det vete tusan om den inte snart knackar på var mans och kvinnas dörr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar