Jag har inte tänkt särskilt mycket på Postflickorna idag, inte alls faktiskt förrän nu. När jag frågade Y om hon gjort det svarade hon rättframt: "Jag skiter väl i dom". När jag sen undrade om hon tänkt mycket på Lennart Hylands julskiva, blev svaret att hon inte alls ägnat sig åt sådan tankeverksamhet. LH:s julskiva var för henne okänt område, ett outforskat territorium, en vit fläck. Jag minns däremot hans julskiva mycket väl. Det var en EP med Hyland i tomteluva på omslaget. Melodierna var de som traditionellt sjöngs till jul, kanske med tonvikt på sånt som passade till dans kring granen. Jag tror att "Ritsch-ratsch-filibombombom" var med liksom "Räven raskar över isen". Skivan spelades på en Philips skivspelare med högtalare i locket, skivmärket var BFB, Bonniers folkbibliotek. Nu tänker jag på Postflickorna hela tiden, jag kan helt enkelt inte låta bli. De var lite unika i sin framtoning. Ibland spelades de på radion, det var väldigt mycket 1950-tal över deras uppträdanden. Men så var det ju också på 50-talet som det hände. Inte för mig dock. Jag är född 1949 på S:t Eriks sjukhus. Alltså är jag en väldigt sen 40-talist, 50-talist är jag ju inte alls. Så har det varit med mig hela tiden, det har rått ett varken - eller förhållande. Men i morgon kommer i alla fall rörmokaren och kopplar in vår nya toalett, det är ju alltid någonting att glädja sig åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar