Midsommarafton ser ut att bli en fin dag även om det i vissa delar av landet har utlovats regn och åska. Det behöver inte vara så tokigt och då är det dessutom legitimt att sitta inomhus för meningen med livet är ju att göra det. Vid Tibble hade vi två potatisland, ett övre och ett nedre. De var ungefär lika stora. Om somrarna gjorde mormor potatismos och hade i klippt gräslök, det var mycket gott. Men det kan ju inte ha varit av färskpotatisen som moset gjordes. Det brukar nämligen inte gå så bra på grund av stärkelsen. Hade vi möjligen kvar av den gamla pluggen? Kanske var det så. Det är många tankar som kommer upp när man tänker tillbaka. Vi hade till exempel 127 volt i elledningarna. För att TVn skulle fungera måste en transformator användas. Det var en grön plåtlåda som stod och surrade. På radion kunde man välja volttal; 110, 127 eller 220. En gång var klassen med i ett radioprogram. Det var på den kristna radiostationen IBRA radio och det som vi gjorde var att spela upp "De tre bockarna Bruse". Vilka av klasskamraterna som spelade de ledande rollerna minns jag inte men jag var med i kören. När vi sen skulle lyssna på programmet hemma fick vi inte in IBRA radios frekvens på vår apparat. Det ekade bara tomt. Sedan dess har det varit nerförsbacke för mig. Botten nåddes när jag alldeles nyss trampade på gräsklipparen och fick handtaget på kinden, det blev en hård smäll. Nu sitter jag och begrundar. Något mer gjort blir det inte mer idag, det är ju en livsfarlig tillvaro som vi vistas i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar