På tal om Grangärde finnmark, så har jag varit i Skattlösberg men aldrig ner till Luossastugan. Vi bedömde avståndet som för långt att fotledes ta sig dit. Ivar Lo var i ungdomen en stor beundrare av Dan Andersson. I sina egna litterära försök gjorde han om sitt sörmländska herrgårdslandskap till ett mer finnmarksliknande dito. Han befolkade det dessutom med personer som definitivt hörde hemma i skogarna långt norr om Dalälven. I "Stockholmaren" skriver Ivar Lo att han besökte Dan Anderson på bårhuset när denne omkommit på grund av cyanväterökning på Hotell Hellman i Klara. Man ville utrota vägglöss men tyvärr strök en av de stora diktarna med samtidigt. Jag vet inte om Ivar Lo verkligen besökte bårhuset den där gången. Kanske spetsade han till sin berättelse en smula, det är alltid svårt att veta med en "storyteller" av hans kaliber. En gång såg jag honom utanför Stockholms Stadsbibliotek. Han var klädd i en elegant överrock och bar en basker på huvudet. Jag har för mig att det var på hösten under tidigt 1970-tal. Jag studerade svenska på universitet, säkert var jag på väg upp till undervisningslokalerna på Norrtullsgatan. Det var en härlig tid, innan grottekvarnen så att säga. Nu är man ju snart på väg ut ur denna kvarn. Förhoppningsvis kan då en ny härlig tid skänka lyster åt tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar