28 oktober

Stormen heter Simone, den sprider förödelse överallt där den drar fram. I Skåne rasar hus och tak slits bort. I Danmark har ett nytt vindrekord slagits, 54 m/s, då får man hålla i hatten. Här i Stockholmstrakten har vi inte märkt något särskilt förutom att det just nu, 17:46, spöregnar. Det öser ner. Tur att man sitter inne i ett varmt rum och inte behöver gå ut. Lou Reed är död. Han var en sur jävel som hatade journalister men han skrev förstås också många fina låtar som till exempel "Pale Blue Eyes", "The Story of My Life" och "I Found a Reason". Jag har svårt att förstå varför man måste vara en sur jävel. Kanske var han inte det, kanske var det en roll han spelade, som han måste spela till varje pris. Borta är han i alla fall, han har gått in i den eviga snårskogen med högburet huvud. Läser just nu en bok av Antony Beevor - "D-dagen, slaget om Normandie". Ännu har jag inte hunnit så långt men har i alla fall fått veta att Eisenhower var skicklig i sin roll som ÖB, även om han inte ansågs vara en "riktig" soldat. Det var däremot Montgomery som dock led av uppblåsthet och en djup övertygelse om sin egen förträfflighet. Inte särskilt populär var han heller bland mannarna. Den fortsatta läsningen kommer att bli spännande även om vi förstås redan vet utgången. Just nu finns inget mer att rapportera från fronten. Kanske närmar sig stormen, kanske inte. I morgon vet vi mer. Ha förtröstan.