Kiropraktorn sa att jag led av den klassiska fönstertittarsjukan vilket innebär att man med jämna mellanrum är tvungen att stanna och vila under en promenad på grund av smärtor. För att maskera detta låtsas man då titta in i ett skyltfönster. Förhoppningsvis finns det något intressant på andra sidan glaset. Kiropraktorn var mycket trevlig. Han kände och klämde, böjde och bände. Det stod helt klart att vissa kotor hade tryckts ihop, de måste nu dras isär. Hoppet fanns om en smärtfri framtid men som han sa "Rom byggdes inte på en dag". Det sa han i och för sig inte men andemeningen var densamma. Tillbaka igen nästa måndag kl. 16.15. Under tiden ska jag göra övningar hemma, en slags hulahula dans. Efter besöket hos kiropraktorn gick jag runt lite inne i Täby Centrum. Där känner man sig som en främmande. Det mesta går i exklusivitetens tecken. Vissa affärer har man aldrig hört talas om. Vissa vill man inte heller höra talas om. I USA är det svårt just nu. Landet "stänger ner" sa de på morgonnyheterna. Det verkar som om pengarna inte räcker till. När de tar helt slut blir det morsning och goodbye. Konstigt att det har blivit så, jag förstår ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar