En höstlig bild från bunkern i Arninge. Den varma eftermiddagssolen skiner ner på den råa betongen medan trafiken brusar förbi nedanför på Arningeleden. Bunkern ingår i ett system av andra bunkrar och fort som uppfördes till skydd mot ryssen i början av 1900-talet men som vi sa till Svetlana under en tidigare promenad: "Det var då, nu är vi ju goda vänner". Det förstod hon. Eller gjorde hon det? Läste igår att Ryssland byggt ett nytt stridsflygplan som nu visat upp sig i luftrummet. Piloterna sitter bredvid varandra och när de behöver vila finns en brits längre bak i planet. Detta indikerar att maskinen kan tillbringa en avsevärd tid uppe i luften om bara möjlighet till lufttankning finns. Och det finns det förstås. Putin har tänkt på allt. Minns min och US:s resa till CCCP 1975. Den företogs i en grå Renault 4L och gick som på räls. Ingenting oförutsett inträffade. Kanske berodde det på att vi var övervakade hela tiden, ibland subtilt, ibland på ett mer övertydligt sätt. Resan gick från Stockholm till Åbo och därefter till Helsingfors, Vaalima, Viborg, Leningrad, Novgorod, Kalinin, Moskva och tillbaka igen. Det var en härlig resa. Minnena finns kvar, bilderna också. De sitter inklistrade i ett blått album som jag understundom tar ner och bläddrar igenom. De berättar om en upplevelse av extraordinär art, en "once-in-a-lifetime experience", en som aldrig återkommer hur vi än gnider på den magiska lampan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar