Återigen en ny dag, potatisbullarna fräser i ugnen. Men de är inte till mig. Jag har en matlåda som innehåller pannbiff och potatisgratäng (enligt Nils-Emils recept). Skivorna är ganska tjocka och kokas i gräddmjölk innan de hälls i gratängformen och ställs in i ugnen. Det blir gott och saftigt. Jag blev oroad när jag skrev första meningen i detta inlägg. Istället för "Å" dök en "]". Jag försökte flera gånger med samma resultat. Felet låg i att när Ubuntu uppgraderades till version 13.11 i lördags, började de amerikanska tangentbordsinställningarna gälla. De vill ju inte vi här i Sverige. Vi vill ha Å, Ä och Ö och inga hakparenteser. Det hela gick dess bättre lätt att åtgärda. Idag var jag till gummiverkstaden och bad dem lossa höger fram, det gick förstås lekande lätt. Killen sa att det inte satt så hårt. Kan han säga med sin professionella muttermaskin. Han sa också att vinterdäcken verkade lite gamla. Det stämde, de var från 2003 vid närmare koll. De var kanske inte så slitna, däremot blir gummit sprödare på gamla däck. Risk för skador med andra ord. Troligen får jag köpa nya vinterdäck till nästa säsong. Kiropraktorn var nöjd med min uppenbarelse, han sa att det här var bäst hittills. Nu behöver jag inte komma på tre veckor men jag måste fortsätta med mina rörelser, helst också gå kortare promenader och testa smärtgränsen. Roger Bannister testade sin smärtgräns den 6 maj 1954 då han som först i världen sprang en engelsk mil på 3.59,4, vilket betydde att drömmilen var nådd. "Fy håken", säger jag. Jag kunde också säga "sicken en rackare", men det gör jag inte. Det får räcka med "fy håken".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar