Jäkt och stress, hårt slår stadens puls. Tänk den som kunde koppla av som fotografen Harry Friberg. Lugnt går han in på restaurang Cattelin och beställer sniglar. Tyvärr har snigelsäsongen ännu inte börjat, upplyser servitrisen, däremot kan hon rekommendera kalvhjärna, "det tycker ju herr Friberg om", tillägger hon. Harry Friberg gillar kalvhjärna "alldeles förbaskat". Tillsammans med franska assietter som förrätt och en halvflaska Vino Rosso, njuter han sin middag och allt är frid och fröjd ända tills han något senare inne på samma restaurang träffar konstnären Paul Groth. Det är denne som ytterligare några sidor framåt kommer att störta nerför Fåfängans klippor och möta en ond bråd död. Allt detta utspelas förstås i Stieg Trenters "Farlig Fåfänga" från 1944. Kriminalkommissarie Vesper Jonsson är ännu inte introducerad som Fribergs vapendragare men fallet går att lösa ändå, kanske beror det på den inledande kalvhjärnan? Själv vågar jag dock inte prova. Och sniglar vågar jag inte ens tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar