Urladdningen på gårdagens femmil blev fruktansvärd. Jag satt i fåtöljen bredvid en sprakande brasa och kände hur kraftreserven sjönk ner till sin lägsta nivå någonsin. Till slut fanns ingenting kvar. Men då hägrade upploppsrakan. Vilken känsla att få bryta mållinjen som segrare under svenska folkets jubel. Lägg till att jag timmarna innan dessutom kört Vasaloppet på mina gamla Sandströmskidor och även där nått en framskjuten placering. Under loppet kom jag på att jag faktiskt åkt sträckan en gång tidigare men då sommartid och med bil. Det gick bra den gången också, Mångsbodarna passerades till exempel på tre sekunder. Segermåltiden intogs på en pizzeria i Rättvik med utsikt över Siljan - om man sträckte ordentligt på halsen. Nästa år blir det nya lopp; kanske även nya förkylningar, sånt vet man aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar