Anna har namnsdag. Det kommer av Hanna som betyder "den benådade". Hon är bergsbrukets beskyddarinna. Idag ska enligt traditionen lutfisken läggas i blöt. Det gjorde vi hemma. Morfar köpte några flak torkad långa som han sågade i mindre bitar, därefter ner i tunnan med dem. Blötläggningen tog en vecka med dagliga vattenbyten. Därefter vidtog själva lutningen i en blandning av soda och kalk och sedan en ny veckolång blötläggning med täta vattenbyten. Vattnet bars i hinkar från tvättstugan till jordkällaren där fisken förvarades. Mycket jobb alltså för att få fram den där kritvita lutfisken som på julaftonen skulle pryda tallriken. Jag som inte ens tyckte om lutfisk, gör det fortfarande inte. Det är nog lukten, kanske konsistensen. Eller smaken. Enligt de som förstår sig på det hela, ska lutfisken serveras med kokt potatis, vit sås, gröna ärtor och så massor av kryddpeppar över alltihop. Norrmännen hårdsteker bacon och serverar till. Andra nationaliteter serverar inte lutfisk överhuvudtaget, kanske gör de rätt i det. Fast den lär ju vara bra för matsmältningen. Allt det feta som man vräkt i sig under julen neutraliseras och man mår toppenfint igen. Ska vara för det då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar