Regn och blåst, finns det något annat? Finns det något att överhuvudtaget glädjas åt? Ja, kanske denna gravsten under vilken kyrkoherde Naesen och hans tre hustrur sover en evighetens sömn. Den står på Vallentuna kyrkogård och bortom den pågår arbetet med Roslagsbanans nya järnvägsbro för fullt. Det är som att den gamla tiden möter den nya och den nya triumferar. Har just läst ut en av julklappsböckerna, "Skriver med blod" av Erik Eriksson. Den är del 2 i serien "Sagan om vår nya tid" och utspelar sig åren 1958 till 1962. En stark sak som det mesta av Erik Eriksson. Förunderligt lätt skriven men med ett tungt budskap. Kan rekommenderas som man säger. Endast fyra dagar återstår nu av 2013. Januaris raska steg och hurtiga entusiasm har ersatts av decembers hasande förflyttningar och livströtta iaktagelser. Men så är det ju, ingenting annat är att förvänta sig. Hur skulle det kunna vara annorlunda? Förhoppningsvis kommer tolvslagets fyrverkerikaskader att markera inledningen på något nytt, något piggare, någonting som inte är lika indränkt i spleen. Man kan väl anta att kyrkoherde Naesen inte drabbades av livströtthet - han hade ju tre fruar. Kanske inte samtidigt men ändå. En glad galosch den där Naesen, han visste hur livet skulle levas. Från predikstolen dundrade han på om synd och helvete och gick sedan hem till sin egen lustgård. Frid över kyrkoherden och hans tre herdinnor. Undrar om det var han som Jarl Borsén porträtterade i den där filmen? Nej, det hade väl knappast gått an.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar