1 december

1 december, tillika 1:a advent. Jag glömmer alltid betydelsen av detta ord men nu har jag slagit upp det en gång för alla - ankomst. Han som kommer är förstås Jesus Kristus men ännu får vi vänta i 25 dagar på det. I dag tänds många ljus i adventsstakarna över hela Sveriges land; från norr till söder, från öst till väst och så kors och tvärs förstås. I den minsta lilla koja brinner ett ljus för att inte tala om alla elektriska ljusstakar som pryder fönstersmygarna. Dessa ljusstakar, liksom alla slingor och all annan prydnadsel, har ju den egenskapen att de fungerar när man ställer undan dem efter julen men när de här sakerna plockas fram i slutet av november, har de på något mystiskt sätt blivit trasiga. Nya adventsstakar och dito slingor måste inhandlas, företrädesvis på Rusta. Men det gör vi så gärna för fint ska det vara, eller hur? Det går inte att tänka sig en december utan ljusdekorationer. Så mörka tankar vill vi inte tänka. Tomten på bilden lyses dock upp enbart av sitt inre ljus. Den har snören på baksidan och drar man i dem, sprattlar han med både armar och ben. Morfar tillverkade en egen i början av 1970-talet. Han klippte ut sin tomte ur en tidning och klistrade upp delarna på tjockt papper. Därefter blev det "snördags" och när alla trådar var ihopkopplade var det bara att dra. Fortfarande rör sig armar och ben som de ska. Snart ska han upp på hedersplatsen men så mycket sprattel blir det nog inte. Man måste vara försiktig med en gammal tomte, åldern kan faktiskt ta ut sin rätt.