17 maj, en stor dag på andra sidan Riksgränsen. Våra vänner i väst festar för fullt, det sjungs och glammas, orkestrar spelar. Fast på en ort fanns det ingen sådan tillgänglig, man fick importera en svensk istället, stor skandal. Förr åkte man till Norge för att köpa margarin, mjöl och socker, nu inte längre. Det vore nämligen rena vansinnet med tanke på de norska livsmedelspriserna. Istället går köpströmmen åt andra hållet. I gränstrakterna byggs supermarkets och varuhus som varje dag fylls med penningstinna norska kunder, alla har olja på sina händer. Jag har själv åkt en del längs gränsen, det är ett vilt och vackert land. Undrar om Solvognens Livs fortfarande finns kvar? Den låg ett par kilometer in i Norge, vid en sjö vill jag minnas. Albert och Ingeborg från Hån åkte dit ibland för att handla, de var bekanta med Rolv och Margit som ägde affären. Albert hade arbetat för Sågbruksföreningen i Halden, det hade han papper på, ett diplom som satt på väggen hemma i stugan. Naturligtvis var diplomet inramat och bakom glas, en prydnad för varje vägg i gränstrakterna. Den lilla grusvägen vindlade sig fram genom skogen och mellan sjöar. Så småningom stack den in i Norge och kom aldrig tillbaka igen. Det var nämligen roligare på andra sidan gränsen, speciellt den 17 maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar