Februari - den värsta månaden? Mormor sa alltid så: "Fibben är värst". För att tydliggöra ännu mer använde hon ordet "vinterfibben". Då visste man vad det var frågan om; iskalla dagar, ofta kombinerade med blåst och snöglop som man fick i ansiktet under promenaderna till och från skolan. Sträckan, från Tibble gård till Roslags-Näsby, var kanske inte så lång med dagens mått mätt men i 8-9 års åldern, kändes den outhärdligt utdragen. Lite fanns förstås att titta på; tågen som kom och gick, en brödbil från Stockholmsbagarn som kört i diket, byggnationen av Näsbydal. Ibland var det skare. Det kändes nästan overkligt att kunna gå på snön. Vi talade om det häromdagen. Det är aldrig skare nu för tiden, sa vi. Men lite senare på dagen kände jag på snön och då var det faktiskt skare. Fantastiskt när man tänker efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar