31 januari

Januari slutar med mildväder, tre plus i morse och massor av snö som smält. Nya oväder verkar dock vara på gång. Vi har ju hela "fibben" kvar, den kan vara en jäklig månad ur vädersynpunkt. Vissa bryr sig dock inte om eventuell nederbörd. På Shetlandsöarna hade man till exempel igår allmän helgdag efter tisdagens Up Helly Aa firande. Det är en frejdig tillställning med fackeltåg, folk utklädda till vikingar, musik och dans och som avslutning en procession genom Lerwick där man drar runt på ett vikingaskepp som sedan sticks i brand. Och sen är festen slut? Nej, den håller på hela natten, det är därför onsdagen efter partajet är helgdag. Inte ens vilt svingande och drickande vikingar orkar hålla på hur länge som helst, det vet man ju själv. Man kroknar så småningom. Själv gör jag det på ett tidigt stadium. Jag har faktiskt redan gjort det inför nästa års fest. Det måste väl ändå vara något slags rekord.

30 januari

Djursholms Ösby station, en gång Sveriges mest trafikerade. Det kunde man inte tro med den smalspåriga Roslagsbanan rinnande utanför dörren. Men tågen gick åt många håll - Eddavägen, Näsby Park, Österskär, Rimbo, Norrtälje, Hallstavik, Uppsala, Gimo. Vart man än i världen vände, syntes Roslagsbanan ej ha någon ände, det var ingen hejd på den spårbundna trafiken. Nu är dess norra gren avklippt i Kårsta. Jag minns en resa till Rimbo där middag intogs på Järnvägsrestaurangen. Maten var faktiskt inget vidare. Den var exakt så som Per Wästberg skildrar i sin roman "Jordmånen" där de två gästerna i matsalen såg ut att vilja byta rätt med varandra. Inte för att det hade spelat någon roll, resultatet hade ändå blivit detsamma. Nu finns en kinakrog i samma hus. Hur maten är där kan jag inte uttala mig om. Förhoppningsvis är den bättre.

29 januari

Man förstod ju snabbt att varken Alarik Gunnarson eller Jerk Lassas kunde vara den som la svampgiftet i Adéle Renmans glas den där mörkögda augustinatten när fest och glädje utbyttes mot ofattbar tragedi. Alarik var trots sitt hat gentemot systern, en ärlig själ och Jerk var alldeles för uppenbar i rollen som mördare. Istället strök Torvald Björne, tandläkare och granne, omkring i vassen. Hans kroniskt dåliga ekonomi fick honom att ta risken. Aldrig trodde han att avslöjandets dag var så nära men det var den när Christer Wijk sammankallade alla de misstänkta för en sista genomlysning av fallet. Till slut återstod bara en att lysa i ansiktet - Torvald Björne. Som en sista utväg tömde denne själv giftflaskan, skammen blev för mycket. Ännu ett fall kunde läggas på hyllan i badhuset under vars murkna golvplankor tant Ottie hittades mördad på sidan 155.

28 januari

Ulriksdals slott vid Edsviken. Detta var Gustav VI Adolfs favoritslott. Här tillbringade han och hans Louise mycket tid. De promenerade i slottsträdgården på dagarna och förnöjde kvällarna med ett parti canasta. Detta förstås när Konungen inte var i Italien på någon av sina otaliga arkeologiska expeditioner. Jag såg honom en gång. Det var på nyårsdagen 1969 utanför ett annat slott, Drottningholm. Han och en slottsdam promenerade förbi högvakten med en liten hund i släptåg. Sympatiskt nog gav han oss enkla vaktsoldater en hälsning. Vi fick under högvaktsdagarna även göra studiebesök inne på slottet. I en av salarna stod ett pingisbord. Guiden berättade att kronprinsen och John Ambler brukade ta en match när andan föll på. Jag funderade lite på vart Ambler, gift med prinsessan Margaretha, tagit vägen men kom sen på att han ju faktiskt är borta för evigt. Efter ett liv i transportbranschen avled han 2008. Frid över hans minne.

27 januari

Har just börjat läsa "Mörkögda augustinatt" av Maria Lang. Efter kräftkalaset hemma hos Adéle Renman spyr Alarik Gunnarson som en röd räv. Förgiftning eller vanlig fylla? Det sista eftersom Alarik aldrig åt av svamp-och njurstuvningen. Det gjorde däremot Adéle själv. På eftermiddagen efter många timmars kräkningar, slutar hennes hjärta att slå. Men andra åt ju också av stuvningen utan att påverkas. Det hela verkar konstigt, ett mysterium. Kan svampexperten Jerk Lassas, med sitt undanglidande väsen, ha något med saken att göra?  Vem är han egentligen och varför drar han med Puck Bure på en nattlig promenad ner till den idylliska insjön? Snart räcker inte frågetecknen till. Den ende som kan räta ut dem är Christer Wijk, kriminalkommissarie superior. Han är just nu på väg till Rånsta i sin svarta Mercedes. Snart tränger han in i augustinatten och lyser upp den med sin detektivficklampa.

26 januari

Igår vid järnvägsstationen; folk väntar på tåget i kylan. En man har skidorna med sig. För säkerhets skull kan man tänka. Tågen är sårbara när det är kallt. Eller också ska han till fjällen vilket föranleder mig att tänka på filmen "Kärlek och störtlopp" från 1946 med Sture Lagerwall och Eva Dahlbeck i huvudrollerna. I övriga roller syns bland andra Thor Modén (som grosshandlare), Sigge Fürst (som skidlärare) och Hjördis Petterson (som astrolog). En riktigt bra film vill jag hävda, under dess 91 minuter har man inte tråkigt. Idag är det minus sju vilket föranleder en att tro att de bistra tiderna är över. Lage Larsson sa i alla på väderleksrapporten att vi kunde vänta plusgrader nästa vecka. Många tycker att det är bra, andra tycker motsatsen. Jag vet inte vad jag ska tycka, det vet man aldrig nu för tiden.

25 januari

Juldagen 2012. Vi missade julottan på grund av resa söderut - till Östergötland. Snöyra och dåligt plogad E4. Halka! En taxi i hög fart missar en av Södertäljes avfarter och plöjer ut i terrängen. Skadeglädje? Inte alls, man är väl medmänniska. Det var exakt en månad sedan. Idag minus 17,4 men tidningen ligger där i lådan. Till nästa vecka utlovas ett varmare väder, kanske till och med plusgrader. Svårt att tänka sig idag. Tar 524:an till jobbet. Avgång från Norrgården 07.47, framme 08.13. Kaffe med de andra. Egentillagad fisk till lunch. Det är torsk som fått ett täcke av senapsmix över sig. Mycket gott. Hem 15.59 för fortsatt arbete med ROMANEN. Huvudpersonen har just fått sparken från jobbet. Det kunde man inte tro hundra sidor tidigare. Då hade han sitt på det torra.

24 januari

Tiden går. För en månad sen var det julafton, nu har granen kastats ut och lagt sig som en sorglig ruin på gatan. Intressanta diskussioner just nu: vem är snabbast, Stålmannen eller Flash? Stålmannen är ju det naturliga valet för många men Flash har den fördelen att han kan dematerialisera sig och sedan blixtsnabbt återuppstå på en ny plats långt borta. Han har också förmågan att sätta sin egen kropps atomer i rörelse genom kraftiga skakningar, därigenom är det möjligt för honom att gå igenom väggar, dörrar, etc., utan att skada dessa. Det verkar faktiskt som om Flash vinner snabbhetstestet och att vår gamle vän Superman tycks ha passerat sitt bäst före datum. Tänk, han som i sin ungdom var snabbare än ett strömlinjeformat tåg. Tiderna förändras verkligen.

23 januari

Tillbaka till Lassas - nu Åke Lassas, svensk ishockeyspelare, 1924 - 2009, för evigt förknippad med Leksands IF. Det var i Leksand, på en uterink, som SM-finalen en gång spelades mellan hemmalaget och Djurgårdens IF. Året var 1959, kylan var sträng och åskådarnas antal uppgick till ca. 14000. Då gick jag i trean, vi var utlokaliserade till Höstfibblan i Roslags-Näsby eftersom Ytterbyskolans klassrum inte räckte till för alla 49:or. I fyran fick vi komma upp till huvudbyggnaden igen, då kände vi oss stora. Vår slöjdlärare hette Lasse Hall, olympisk guldmedaljör i modern femkamp 1952 och 1956. Jag gjorde en gång en skärbräda som han kommenterade med orden: "Den där skulle vem som helst ha kunnat göra bättre". Tack Lasse för de värmande orden.

22 januari

Vem är Jerk Lassas? Han är en löskekarl, en fri själ i en alltmer hårdnande värld, en som går sin egen väg utan bojor och restriktioner, en sinnenas vagabond, en frifräsare som bär sitt hemman med sig vart han än går. Han är också en person i Maria Langs "Mörkögda augustinatt" från 1956. Då var jag sju år och hade just börjat skolan. Vår fröken hette Birgitta Brodén, sedan gifte hon sig med Ingemar och fick namnet Ringström. Jag promenerade varje dag till skolan. Höghusen i Näsbydal höll precis på att byggas. Tidigare var där ett kärr. Vad beträffar Jerk Lassas finns det anledning att återkomma till honom. Han passar så väl till mördare att han naturligtvis inte är det. Eller kanske just därför. För ögonblicket är han dock bara en mystisk löskekarl som glider omkring i en liten båt iklädd minimala badbyxor. Vad som kommer att hända vet vi inte, vi kan bara ana.

21 januari

En kopp kaffe men det var i början av januari på Stadsmissionen i Upplands-Väsby C. Där har jag gjort fina fynd, dock inte vid just detta tillfälle. Köpte tidigare under 2012 bland annat Bachs Juloratorium på vinyl samt en reseskildring av Kristian Petri där han beskriver ön Sachalin. Säkert en fascinerande plats med sin smalspåriga järnväg, byggd på sin tid av japanerna. Nu ska den visst få normal rysk spårvidd läste jag, eventuellt ska också en tunnel grävas från fastlandet till ön. På tal om något helt annat så var mördaren i Maria Langs bok Kurt Uddén, den strikte läroverksläraren. Vem kunde tro om gamle Kurt att han skulle drabbas så svårt av svartsjuka och hämndbegär, att han la stryknin i den glögg som sedan serverades till Margot Palm? Jag kunde aldrig tro det eftersom en hel kortlek av andra misstänkta fanns att tillgå. Christer Wijk anade dock ugglor i mossen. När han skrämt upp ugglorna syntes konturerna av mördaren helt tydligt. Gamle Kurre, vem kunde tro att det skulle sluta så illa?

20 januari

Det finns inga nergrävda Spitfires i Burmas djungel. Ryktet gick nämligen att ett femtiotal hade gömts undan efter kriget och en expedition med uppgift att leta reda på dem, sändes ut. Resultat zero. Däremot ligger en övergiven julgransfot (i fint skick) ovanpå metallkontainern vid återvinningsstationen i Arninge. Den gick inte att pressa ner genom det trånga hålet avsett för konservburkar. Burken som innehållit Annas pepparkakor, var också för stor och lades sålunda ovanpå. Varför gör man inte hålen större? Det skulle ju underlätta för alla. Vad beträffar Maria Langs bok har nu alla pusselbitar spridits ut i snön där de dränkts in med spetsad glögg och trampats på av allvarliga lucior samt uppspelta stjärngossar. Vad glöggen spetsats med? Stryknin förstås!

19 januari

Det blir värre, nu minus 20,5 klockan 09,14. Vart ska det hela ta vägen? Vart ska vi ta vägen? Läser en ny bok av Maria Lang: "Vitklädd med ljus i hår" från 1967. Den handlar om en Lucia som mördar, glöggen är spetsad med stryknin och hon som häller i sig denna brygd heter Margot Palm, läkarhustru på Östermalm. Stackars Margot, någon dager syns inte längre för henne. Kanske blinkar stjärnorna men det vet vi inte. Boken är inte särskilt bra och det framstår tydligt att ML:s konstnärliga peak redan uppnåtts och att det nu är downhill hela vägen. Men det är klart att man fortsätter läsa, man vill ju veta vem som är mördaren. Det vet vi förstås, det är Lucian. Men vem är hon, det är det som vi vill veta.

18 januari

Den stora tysta skogen. Den vita skogen. Snön hänger från trädens grenar, tynger ner dem ordentligt. Ja, det regnar manna från himlens skafferi och nu har det blivit kallt igen, minus 15 klockan 05.30. Igår körde vi genom Lövsättraskogen. Det sägs att en stor summa pengar ska ligga nergrävd där på en icke markerad plats. Endast den som grävde ner kosingen vet var den ligger. Misstänker att det inte lönar sig att söka på måfå. Många varor har bytt ägare i denna skog. Mystiska fordon med släckta lyktor kommer glidande, stannar till, dörrar öppnas, några få ord, kanske ett handslag, därefter iväg igen. Ingen kommer någonsin att hitta krukan med guld i Lövsättraskogen. Ändå är det så lätt att finna den. Sök bara där regnbågen slutar, det är ju elementärt min käre Watson.

17 januari

Idag torsdag, veckan har gått fort. Snön kommer och går, temperaturen ligger runt minus tre. Det kan nu avslöjas att det var Margit Holt som mördade sin adoptivson i Maria Langs "Inte flera mord". Motiv: svartsjuka. Hennes man, den strame översten Wilhelm, var nämligen far till adoptivsonen Tommy från ett tidigare förhållande med författarinnan Elisabet Matsson. Komplicerat? Inte särskilt. Det verkar också som om det omaka paret Agneta Holt och trädgårdsmästaren Börje Sundin slutligen får varandra för kärleken besegrar alltid ondskan. Nu kan de leva lyckliga i alla sina dar, odla gurkor, tomater och framför allt vitkålshuvuden som behövs när huskorset Hulda ska tillverka sina kåldolmar. Slutet gott, allting gott.                                                                                                                                                                                                                                                                   

16 januari

Vintern håller oss i ett järngrepp. Greppet hårdnar som i titeln till Folke Fridells roman. Fast den handlade inte om vintern utan om en allmän livssituation. Träden har åter klätts in med snö, landskapet liknar ett julkort. I boken av Maria Lang sker just nu den ena mer otroliga bekännelsen efter den andra, alla vill vara mördare. Eller är det för att de inblandade vill skydda varandra? Hade Tommy Holt verkligen ett incestiöst förhållande med sin syster? Hade han dessutom ett förhållande med Yngve Matssons hustru Lou? Och hur var det med Elisabet Matssons testamente? Frågetecknen hopar sig. De svärmar som snöflingor i luften en bitande vinterdag, en dag som idag.

15 januari

Loppmarknad på Hötorget; en kvinna med hund har grabbat tag i en tavla som hon vill ha, en annan kvinna passerar förbi och ger hunden en blick. Strax innan missade jag en bättre bild, hann inte få upp kameran i tid. Det fanns inte mycket som jag var intresserad av. Några gamla kameror visserligen men man vet aldrig om dessa apparater fungerar, vågade inte chansa. Gick istället in på PUB och tittade. Det anrika varuhuset verkar nu ha förvandlats till en slags galleria. Gick ut igen. För övrigt kan konstateras att halva månaden nu gått och att Laura och Lorentz har namnsdag. Grattis kära vänner.

14 januari

Östra station, porten mot Roslagen. Så mycket mer förr förstås när tågen gick till Norrtälje, Gimo och faktiskt ända upp till Hargshamn. Nu vänder de i Kårsta. En gång åt jag på Östras restaurang och blev då serverad av Stockholmsförfattaren Gustaf Adolf Lysholm, fast vid det tillfället visste jag inte vem han var. Han lär ha skrivit sina böcker med grönt bläck på rutat papper och var som person helt otidsenlig. Det närvarande skydde han och framtiden ville han inte tänka på. Nej, det var det förgångna som var hans spelplan, där trivdes han bäst. Minns inte vad jag åt men det var säkert gott. Kan också meddela att stickspåret som förband Roslagsbanan med landets övriga järnvägsnät, nu är upprivet. Vem kunde förresten tro något annat?

13 januari

Hemliga budskap ritas alltjämt på väggarna. Deras betydelse är ett mysterium, man förstår inte vad det är frågan om. Något kallare idag, minus åtta grader. Gör ett försök att baka herrgårdsbröd, ett bakverk där maräng breds ovanpå en sockerkaksbotten. Ska vara en specialitet från Värmland sägs det. Och på tal om denna landsdel skulle det vara roligt att åka tåg till Torsby medan det ännu går att göra det. Till Årjäng är det för sent, likaså till Skillingsfors. Där vinkade stationsinspektör Doris Bengtsson av det sista tåget 18.20 den 27 maj 1961. Det gjorde hon så bra att det aldrig kom tillbaka. Det gick istället i himmelen in.

12 januari

Den tysk-österrikiska backhopparveckan vanns i år totalt av Gregor Schlierenzauer trots att Anders Jacobsen segrade i de två första av de fyra deltävlingarna. Så kan det gå, man får aldrig känna sig säker och tro att man har segern som i en liten ask. Det är gråmulet väder, ingen snö dock. En kvinna sågs på gräsmattan framför mördarhuset i Maria Langs bok, hon genomsökte varje tuva uppenbarligen på jakt efter något. Konfronterad med detta faktum svimmade hon omedelbart. Mystiken tätnar, som man säger. Ingenting är som det tycks vara.

11 januari

Redan den 11. Varför förvånad? Tidens gång är obeveklig. Ingenting kan hejda minuterna från att ticka iväg. Det har kommit snö under natten, kanske en decimeter som det verkar. Bara fram med kvasten igen och röja undan.Tidningen kom sent, hann inte läsa den. Fiskgryta till lunch, gott men idiotiskt recept. Dubblade tillagningstiden, ändå var den skivade potatisen inte helt färdig. Avslutade arbetsdagen med julgransplundring. Granen kastades ut med foten före, nu är julen officiellt slut.  Tänker annars mycket på Sälnastenen och hur svår den var att hitta. Nu står den på höjden ovanför slottet och glänser. Shine on you crazy diamond...

10 januari

Torsdag morgon. Vad kommer den här dagen att föra med sig? Jag fick tidningen direkt ur tidningsbudets hand, han kom med bil ända fram till postlådan. Mörkt i husen runtomkring, folk sover. Verkar som snö i luften men ännu ingen synlig. Tre minusgrader. Fortsätter med Maria Langs bok. Tommy Holt avvek ordentligt från de sociala normer som rådde i den idylliska staden Skoga men måste han bli mördad för det? Med professor Ekstedts egyptiska papperskniv i bröstet? Fortsättning följer, som alltid.

9 januari

Snön hänger som strimmor i luften. Jag går in på K-Rauta och köper några förpackningar med så kallade "click-ons", små självhäftande lampor som kan fästas var som helst. De drivs av AAA-batterier. Jag drivs av en önskan att fortsätta min blogg ända fram till den 31 december. Det går trögt att skriva just idag. Det är som att klättra uppför berget Sisyfos och hela tiden glida ner igen. Nej, det var kungen som hette Sisyfos, berget heter förstås Ararat och ligger i Turkiet. Det har två toppar, den stora och den lilla. Den lilla är 3896 meter, den stora håller man fortfarande på och mäter.

8 januari

Träden är täckta med ett lager av spunnet silver, förgängligt och onåbart. Vi åker längs Lingsbergsvägen. Ingen trafik förutom den gula postbilen som vi svänger åt sidan för. Kaffe på parkeringen vid Skesta hage. Trots någon enstaka minusgrad känns det kallt. Jag har börjat läsa "Inte flera mord" av Maria Lang. Naturligtvis är det just det som händer; en ung man får en dolk i bröstet på gräsmattan till familjen Bures hyrda sommarresidens i Skoga. Hela stan är full av hemligheter, den är sin idyll till trots som en kokande gryta av störda relationer och undertryckta passioner. Jag vågar knappt läsa mer.

7 januari

Idag tre grader kallt. Dags för vardagsäventyren. Igår; fikade på Stadsmissionen i Väsby C. Gott, trevligt. I högtalaren hördes gamla Beatleslåtar, Love me do och Please please me. Träffade T inne på Konsum. Han hade bytt bil, från Ford till Ford, var inte nöjd trots bra pris. Vi berättade gamla minnen, de som vi kom ihåg. Det var några stycken. Glada julen är nu för övrigt slut. Men semlorna väntar runt hörnet. De är värda att väntas på.

6 januari

Ingen tidning idag, lådan gapade tom. Sen kom jag ju ihåg att det var trettondagen då inga morgontidningar kommer. Det ekade konstigt i trappan när jag gick upp till bibliotekets övre plan. Donk, donk, lät det. Däruppe fanns de böcker jag ville ha. Jag gick ner igen och lånade dem. Konsum hade extrapris på lussekatter och saffranssnäckor, 10 kronor för 4 stycken, jag köpte givetvis 8, gott att ha till kaffet. Köpte också 8 frallor av varierande slag. En åt jag upp direkt i bilen, fick nämligen ett kraftigt blodsockerfall. Mitt nyårslöfte var att proppa i mig tillräckligt mycket mat, tydligen hade jag inte hållit det. Hoppas det inte händer igen.

5 januari

Inser nu att min plan är för stor. Kommer den verkligen att kunna genomföras? Tveksamt. Kommer ingen vart i del 3 av K O Knausgårds "Min kamp". Jag är inte så intresserad av hans barndom. Bläddrar istället på måfå i John Lennons "På eget sätt" som jag fick i julklapp 1965 - Jag minns Kakky Harbent som det vore i går natt Kakky Kakky Harbent son till Mary Pratt. Inne på Konsum i går frågade en dam mig om jag visste var ströbrödet stod. Hon hade letat förtvivlat på brödavdelningen. Det visade sig stå på bakavdelningen bland mjöl, socker, etc. Konstigt att ströbrödet alltid ska gömmas undan, jag förstår det helt enkelt inte.

4 januari

Den stränga vintern har övergått i ett vårliknande tillstånd. Temperaturen ligger på 3-4 plusgrader. Man ska dock inte ropa hej, bakslag kan väntas. Minns särskilt en vinter på 1950-talet då fruktansvärda snömängder kom runt påsken. Våra besökare fick parkera bilen nere vid gården och pulsa över gärdet för att nå vårt hus. Där väntade varmt kaffe och en härlig stek i grytan. Till steken serverades potatis, kokta grönsaker och gräddsås. Till kaffet fick man hembakta bullar. Sedan kunde vinden vina hur den ville runt stugan, vi hade ändå vårt på det torra.

3 januari

Gick in på biblioteket, tänkte fika men ångrade mig. Kaffe har jag ju hemma. Lånade istället "Landsförrädaren" av Anders Jallai. Den handlar om mordet på Olof Palme och utspelas till stor del i Grisslehamn. Där var vi förra året när vi åkte över till Åland. Från Eckerö körde vi till Mariehamn där vi åt kåldolmar. På tillbakavägen passerades Godby där vi förvånat konstaterade att restaurangen vid Shellmacken nu klappat igen. Ingen visste varför, inte ens inne på macken hade de en aning. På personalen lät det som om den aldrig ens existerat. Konstigt, den gjorde ju det året innan. Då åt vi lax där, den var verkligen delikat med kokt potatis och gräddig romsås. Nu aldrig mer, det känns trist.

2 januari

Palmedokumentären avslutades igår. Jag såg OP en gång på Stockholms Stadion när vi bevistade samma friidrottstävling; kanske var det DN-galan? Han var ganska kort till växten och klädd i blå manchesterkostym. Gjorde ett vänligt intryck, skrev gärna autografer till folk som ville ha. Undrar om UP har kvar sin? Jag bad inte att få någon, det var kanske dumt. UP:s dotter C var med i ett av försöksheaten på 100 meter häck, jag minns inte hennes placering.

1 januari

Nyårsdagen. Ett stort projekt inleds i detta nu; bilder och anteckningar från årets alla dagar. Det kommer att bli slitsamt, jag är redan trött. Var ner till Konsum och handlade mjölk och toapapper. Sedan hem och såg backhoppningen. Jakobsen vann och Schlirenzauer kom tvåa. Endast 1 finländare var med. Naturligtvis inga svenskar. Vi har inte de takterna i oss, vi ligger efter. Såg också 1952 års Ivanhoe med Robert Taylor i huvudrollen. Den är betydligt vassare än den nyare versionen från 1982 som ju nästan är larvig. För övrigt en grå start på det nya året. Det gör inget, jag gillar grått.